Moa Martinson
Moa Martinson (f. Helga Johansson) 1890-1964
Moa kom från statar- och industriarbetarmiljöerna runt Norrköping. Med man och fem barn i ett litet Södermanländskt torp dröjde det innan författardrömmen realiserades. Som arbetarhustru publicerades hon inom anarkistpressen där hon gjorde sig ett namn som stridbar feminist.
Inom loppet av några år drabbades hon av svåra förluster. Två av hennes söner drunknade i en tragisk olycka, och hennes make begick självmord. För Moa blev författandet ett sätt att härda ut.
Hon träffade snart den unge luffarpoeten Harry Martinson, som hon senare gifte sig med. Författaräktenskapet blev ett av Sveriges mest produktiva och resulterade en rad klassiska romaner och dikter.
I sitt författarskap skildrade hon den arbetande kvinnan utifrån en muntlig tradition, ofta med självbiografiska inslag. Temat i böckerna är den svenska landsbygdens övergång till industrisamhälle, där hon låter kvinnomedvetandet tampas med klassmedvetandet.
I folkhemmet var hon kvinnornas Moa – otroligt populär för sin frispråkighet och sina klara ställningstaganden.
Sally reser sig till hälften, vänder om den lille nyfödde, ty med ansiktet mot jorden föds människan. Det tillkommer hon själv att sträva upp mot rymderna. Och hon strävar mot rymderna men jorden tar henne ändå.
Ur Kvinnor och äppelträd, 1933.