En historisk resa i hönsgården
Museet har även hos hönsen sökt återskapa en ursprungsmiljö i kombination med dagens lagstadgade djurskydd. 2015 års anpassning till reglementet för Djurpark har inneburit att 5 hönsgårdar blivit 2. En på 51 kvadrat och en på dryga 80 kvadrat. Var och en med tillhörande hus. I den ena finns genbanksrasen Åsbo och i den andra har vi höns från ”hela världen”. Just nu Svensk Svarthöna, Blommehöna, Faverollhöna, Australorpington samt blandhöns.
Skånsk blommehöna
k
ommer från de 3 byarna Tofta, Esarp och Vomb i Skåne. Djuren är oftast vitfläckiga, blommiga (”blommed”) och varje fjäder har en vit toppfläck. Enfärgade individer är sällsynta. Tuppen är ofta röd på hals och rygg. En del hönor kan ha tofsanlag. Blommehönan är anpassad till den sydskånska slättbygden där den rika tillgången på foder säkert bidragit till hönsens storlek. Rasen är lugn och sävlig. Den är vår största lantrashöna.Tuppen kan väga drygt 3 kg och hönan något mindre. Hönan lägger ljusbruna ägg, ibland prickiga, som väger ca 60 gram. Hönans ruvlust varierar, och hon lägger 150-200 ägg per år.
Åsbohöns
Åsbohönan är en liten lantrashöna som härstammar från två flockar från byarna Esborrarp och Lycke. Åsbohönan var förr vanlig i de nordskånska och småländska skogstrakterna. Rasen är anpassad till de knappa förhållanden som rådde i mager skogs- och risbygd. Den låga tillgången på föda har gjort åsbohönan härdig och anspråkslös. Tuppen letar upp mat och kallar till sig hönorna. Han är också duktig på att vakta sin flock mot rovdjur. Hönsen flyger gärna och sover helst sittande högt upp. Färgerna hos Åsbohönsen är mycket varierande. Färger de kan ha är viltfärg, vete, svart och blått, ofta med inslag av andra färger. En del djur är vitspräckliga ungefär som blommehönsen. De har vita öronfläckar. Åsbohönsen är ganska små, hönan väger 1-1,5 och tuppen 1,5- 2,5 kg. Äggfärgen är benvit till svagt brunaktig/ beige och äggen väger 45-50 g. Hönan ruvar i 21 dagar och får ofta stora kullar. Idag finns det över 2 000 åsbohöns och rasen anses inte längre vara hotad. Rasen anses vara nära släkt med djungelhönan, ursprungsarten från Indien. Åsbohönsen blir lätt tama.
1889 började Sverige importera höns. Våra gamla lantraser kom därefter att korsas med höns från hela världen. Idag finns här på Statarmuseet:
Araucana
Hör till de tunga raserna. Den saknar stjärt och har fjäderkvastar på huvudet. Tuppen väger upp till 2.5 kg och hönan 2 kg. Deras ben är ofta grönaktiga men färgen kan skifta. Öronskivorna är röda. Många färger på fjäderdräkten förekommer. Hönan värper turkosa ägg som väger minst 48 gram. Rasen kommer från Sydamerika.
Australorpington
Den enda rasen som kommer från Australien. Den är tung, lättgödd och snabbväxande. Köttet är av hög kvalitet. Den har svarta ben, röda öronskivor och mörkbruna ögon. Svart och vit är den vanligaste färgen på fjäderdräkten men även blå förekommer. Rasen är aktiv. Hönan lägger ljusbruna ägg som väger minst 55 gram. De värper många ägg men hönorna har ofta låg ruvlust. Rasen växer snabbt och utvecklas tidigt. Det är en bra ras för både ägg- och köttproduktion.
Vikt: Hönor: 2,5-3,5 kg. Tuppar: 3,0-4,0 kg. Rasen kommer från Australien och engelsk orpington. Den har världsrekordet i äggproduktion – en höna värpte 364 ägg på 365 dagar.
Faverolle – hönan fransmännen är väldigt stolt över.
En tung hönsras från Frankrike, uppkallad efter byn Faverolles utanför Paris. Speciellt känd är den för sitt vita kött av hög kvalitet. Petit poussin är en fransk maträtt som tillagas av denna hönsras. En tupp väger 3,5-4 kilo och en höna 2,8-3,5 kilo.
Det är en bra värp- och köttras men hönorna är inte så mycket för att ruva. Äggen är gulbruna och väger mellan 55 och 60 gram. Kycklingarna är tåliga och snabbväxande. På den laxfärgade varianten är det tidigt möjligt att könsbestämma kycklingarna, då tuppkycklingarna redan som dagsgamla är lite mörkare än hönkycklingarna. Ser lite ugglelik ut med sitt fylliga skägg och finns i flera färgvariationer: Blå/kanttecknad * Gul * Gul/columbia * Laxfärgad * Ljus/columbia * Svart * Vit. Den flyger sällan vilket gör den enkel att hålla inom hägn. Rasen har ett lugnt temperament och hönsen är lätta att få tama.
Svensk Svarthöna
– tros ha förts från Moçambique till Norge någon gång under 1600-talet av sjöfarare. En liten primitiv, härdig svart lanthöna med hög hållning som gärna flyger. Anspråkslös och ivrig fodersökare. Mörkt kött. Ej så god värpare men säker ruvare. Äggen är små med stor gula. Typiskt kråkhuvud. Genbank. Vikt: Höna 1,0 – 1,4 kg. Tupp 1,4 – 2,0 kg.
Welsumer
– en tung hönsras från Nederländerna där den avlades fram i slutet av 1800-talet och namngavs efter staden Welsum. De är härdiga, flyger inte gärna men är aktiva med lugnt temperament. Äggen är mörkbruna, stora och har tjockt skal. Hönorna har låg ruvlust. Det finns en dvärgvariant av rasen.Vikt: Höna 2,5-3 kg. Tupp 3,5 kg.
Några raser vi haft tidigare men som inte finns här just nu:
Brahma
Rasen har gula, befjädrade ben och röda öronskivor. Rasen klarar kyla bra, växer långsamt och blir könsmogen sent. De ruvar gärna och är goda mödrar. Brahman är en lugn och sansad ras – utan att vara tråkig. Den har en ärtkam, kraftig näbb och med sina typiska ”barska”, markerade ögonbryn får dess huvud ett rovfågelliknande utseende.
Vikt: Tupp upp till 5 kg och höna 4.5 kg. Ägg: gulbruna och minst 53 gram.
Härkomst: Asien.
Leghorn
Hör till de lätta raserna. Tuppen väger upp till 2.7 kg och hönan 2.2 kg. Den har gula ben och vita öronskivor. Vit och brun fjäderdräkt är vanligast men flera färger förekommer. Rasen är högljudd, elegant och bra på att söka föda. Ursprungligen kommer denna ras från italienska vita lanthöns. Namnet kommer från staden Leghorn i Italien. Avelsarbetet har skett i USA. Rasen ingår i de flesta värpraser. Renrasiga leghorn är utrotningshotade, värphönsen har andra raser inkorsade. Leghorn är USA´s största ras. Det är den vanligaste rasen i kommersiell produktion världen över. Hönan värper vita ägg som väger minst 55 gram. De är mycket goda värpare och ruvar sällan.
Maran
Det som utmärker rasen är dess äggfärg – mörkbruna till chokladbruna. Äggen kan väga upp till 75 gram! Maran är en medeltung ras, en såkallad kombinationsras, värpförmågan är prima och köttet är rikligt och av god kvalitet. Ruvlusten är medelgod, och de är bra mödrar. Maranerna är lugna och sansade med dålig flygförmåga. Är godkänd i fyra färger, men den vanligaste i Sverige är den Gökfärgade. Vikt: tupp 3,5 – 4,0 kg och höna 2,5 – 3,0 kg. Härkomst: Frankrike.
New Hampshire
En ras med mycket hög äggproduktion och snabbvuxenhet men med dålig ruvlust. Den är lugn och sansad. Färg här: Rödbrun. Vikt: tupp 3,0-3,5 kg och höna 2,0 – 2,25 kg. Äggen skall vara bruna och väga minst 55 gram. Härkomst: Amerika
Orpington
kräver ej mycket utrymme, är mycket tam, rolig och tillitsfull, samt trevlig att se på.
Orpington är ursprungligen en stor engelsk köttras, framavlad på1870- talet av den världsberömda fjäderfäuppfödaren William Cook från Orpington house, Kent i sydöstra England.
Iden bakom uppdraget var att avla fram en nyttohöna för produktion av ägg, slaktkycklingar och kokhöns av yppersta kvalitet. Hon skulle även kunna användas till utställningshöna. Hanen har en vikt på mellan 3,5 till 4,5 kg. Hönans vikt ligger mellan 3,0 till 3,5 kg. Den är en brukbar äggläggare och kan vid optimala förhållanden ruva fram egna kycklingar. Härkomst: England
Plymoth Rock
En nordamerikansk ras ifrån 1840-talet som fick rasstandard 1869.Vanligaste färgen är tvärrandigt skiffergrå eller brungul men även andra färger förekommer. Tuppen väger upp till 3,5 kg och hönan 3 kg.Hönans ägg är mörkgula och väger minst 55 gram.
Silkeshöns
Härstammar troligen från Östasien och antas vara över 4000 år gammal, vilket gör den till en av de äldsta tamhönsraserna. Fjäderdräkten finns i olika färgvarianter och påminner mer om plymer och dun än fjädrar. De har blått kött och mörkblått skinn. Tuppen har en bakåtsvept och spretigare tofts än hönan, vars tofs mer liknar en mössa. Hönornas värpegenskaper är medelgoda, ruvar villigt och ser väl efter kycklingarna.
Läs mer om Statarmuseets djur!