Ordet torskel i betydelsen ‘klappträ’ är allmänt spritt i åtminstone hela vårt sydsvenska område, beroende på lokala ljudutvecklingar uttalat med eller utan sje-ljud för förbindelsen -sk-, med eller utan bevarat r-ljud, och med växlande vokalljud, t.ex. taskel, tarskel, tåskel, tårskel, tårsjel, tärskel, törskel, törsjel etc. Det är egentligen ursprungligen samma ord som tröskel, med s.k. metates, dvs. omkastning av vokalen plus r-ljudet till r-ljudet plus vokalen i fråga, törskel. Ordet har som bekant också bl.a. betydelsen ‘dörrtröskel’.

Det normala dialektuttalet i Käglinge, liksom i angränsande delar av Oxie härad, var enligt våra samlingar “tåskel”, och ordet användes om allehanda träredskap som man slog det bearbetade materialet med, alltså inte bara klappträn i samband med tvätt. Jfr t.ex. från Tygelsjö “di task jo hörfrö´ed me en tåskel” = “De tröskade ju linfröet med en tröskel (ett klappträ)”. När man tröskade säden använde man ju en slaga med sina två delar, handvalen “hanno´len” och slagvalen “slavo´len”, den senare även kallad drumpel “dråm`pel” m.m. Hela slagan kallades också alternativt just “tåskel” etc.

Både verbet och substantivet tröska uttalas följaktligen i dialekterna runt Käglinge, med metates, tårska, tåska.
Göran Hallberg