Grisar

Hundar ser upp till oss, katter ser ner på oss. Grisar ser oss som jämlikar.
Winston Churchill 1946

Grisen är vårt äldsta husdjur. Kanske för att den är allätare och är lätt att föda upp. Det finns många olika grisraser. För att få fram det magra köttet vi föredrar nuförtiden har man korsat olika raser med varandra. Grispappan kallas galt och grismamman för sugga. När suggan föder två gånger om året brukar det komma 12 små griskultingar som väger ungefär ett och ett halvt kilo.

Kalla mig inte smutsgris!
Att säga ”Smutsgris” är orättvist mot grisen eftersom grisen är ett renligt djur. Sovplatsen är ren och torr och de har ofta en bestämd plats som toalett. Den tycker om att böka och rulla runt i jord och lera som skyddar mot sol, värme, kyla samt rengör huden från smuts, gammal hud och ohyra.

2014
Under många år har Statarmuseet haft Linderödssvin med genbank. Med tiden infaller förändringar – i lagstiftning, nedläggning av slakterier mm. Att vara ”småbrukare” 2014 är inte optimalt sett till infrastrukturen. Vi har därför valt att prova minigrisen.

2015
Djurpark! 285 kvadratmeter utegård för mys och bök. 16 kvadratmeters inomhusboende med ett hav av halm och värmelampa. Här bor Harry och Ivar!

Minigrisen
Den härstammar från Vietnamesiskt hängbuksvin men har korsats med Linderödsvin, Vildsvin och Eketorpsvin (Ollonsvinet). Minigrisen har inte någon standard och kan därför i princip se ut hur som helst samt variera i storlek. Normal vikt för en vuxen minigris är 20-40 kg, men det förekommer både större och mindre varianter. Livslängden för en minigris är 10-15 år. Med de utrymmen vi har ryms två som kan hålla varandra sällskap, leka och böka. Minigrisen är ett charmigt djur med hög intelligens! Två unga minigrisherrar finns idag på museet. De är döpta till Harry och Ivar efter författarna Harry Martinson och Ivar lo Johansson

Linderödsgris
Linderödssvinen tillvaratogs redan 1952 då Skånes Djurpark i Höör anlades. Några brokiga grisar av den gamla typen fanns kvar i Linderöd. De togs till djurparken. Sedan dess har denna stam funnits där. Ett och annat djur har under åren sålts och fanns hos privatpersoner. Först 1992 gjordes en inventering och en bevarandeförening bildades. Förutom de djur som från början kom från Linderödsåsen, hittades ett djur med ursprung från Hallandsåsen. Totalt stambokfördes 3 galtar och 7 suggor. Dessa djur blev grunden till dagens genbank. I dag kan vi konstatera att lantrasen är förvånansvärt konstant och stabil till sitt inre. Att inte ett enda helt vitt djur fötts tyder också på att vi verkligen har att göra med en gammal lantras, kanske t.o.m. mer ursprunglig och mindre korsad med importerade raser än man från början trodde.

Linderödssvinet är fr.o.m. 1999, som enda svenska lantras av svin, godkänt för EU’s / Jordbruksverkets miljöstöd till utrotningshotade husdjursraser.
Läs mer om djuren!