Kaninerna

Statarfamiljerna höll sig med kaniner. De förökade sig snabbt, gav både kött och skinn och åt av det som fanns – gräs, löv, bark, rotsaker mm. Det har berättats för oss att skinnet värmde och lindrade mjölkerskornas värkande armar.
Statarmuseets kaniner är uppfödda i bur. Kaninerna mår bäst av att vara utomhus med skydd mot framförallt väta. Vintertid byggde vi varmbädd och rensade vid behov. Övriga året skedde utrensning en gång i veckan. Om det är kallt fryser vattnet. Vi ser till att de alltid får dricka sig otörstiga för att därefter fylla på igen. Sen slickar de på isen, som i vilt tillstånd.

2015 anpassade vi kaninhållningen till lagstiftningen kring djurpark. Två isolerade hus på 6 kvadrat med utegårdar är idag deras boplats. Vi kan ha max ha 6 kaniner per hus vilket också säkerställer kravet på sällskap. Pga utrymmesbrist har vi dock fått avveckla vårt breda genbanksarbete med kaniner. Idag finns här två kastrerade Dvärgvädurshanar.

Det finns fyra svenska ursprungsraser:
Isabella, Orange, Svensk päls och Örestad. Av dessa är läget mycket bekymmersamt för Orange och Örestad med få rasrepresentanter.

Följande kaniner hade vi tidigare med i vårt genbanksarbete:

gotlandskanin   Orangekanin
Gotlandskanin – genbank   Orange – utrotningshotad utan genbank
Svensk Päls – genbank

DSC_0099